Arkitekturhistoria
Glasblock i svensk arkitektur – från funkis till idag
En översikt över hur glasblock och U-profilglas har använts i svensk byggnadstradition under nittio år, och varför materialet trots många mode-svängningar fortfarande finns på ritborden.
1930-talet: materialet kommer till Sverige
Glasblocksmuren är inte en svensk uppfinning. Materialet utvecklades i Europa under sent 1800-tal och fick sitt första stora kommersiella genombrott med industriprojekt i Tyskland och Frankrike kring sekelskiftet. Till Sverige kom glasblocken i den våg av tysk-inspirerad funktionalistisk arkitektur som nådde landet under 1930-talet, först i enskilda projekt och sedan – efter Stockholmsutställningen 1930 – som en del av den bredare modernistiska formuleringen.
I funkishusens källarvåningar, tvättstugor, cykelrum och trapphus blev glasblocken en närmast självklar lösning. Blocken släppte in dagsljus utan att ge insyn, var okänsliga för fukt, tålde rengöring med vatten och var strukturellt stabila nog att bära sig själva i mindre partier. De passade en arkitektur som värdesatte rationalitet, ljus och hygien lika högt som det estetiska uttrycket.
1940-talet: en svensk importör etableras
Det är i den här tidsmiljön Aktiebolaget Glasbetong grundas – en kall dag i december 1940, mitt i andra världskrigets ransoneringar. Företagets idé var enkel men tidsenlig: fokuserad import och distribution av glasblock till den svenska byggmarknaden, inte som en sidogren i en större byggvarufirma utan som dess kärnverksamhet. Det specialiserade upplägget innebar att företaget kunde bygga upp en teknisk rådgivningskompetens – kring fogbruk, armering, brandklassning och U-värden – som få generalister hade tid att underhålla.
Efterkrigstiden: trapphus, simhallar, industri
Under 1950- och 1960-talen fanns glasblocken överallt i svensk vardagsarkitektur. I miljonprogrammets flerbostadshus sattes de som trapphusljus i fasaden – en tyst kompromiss mellan fönster och vägg som fungerade både säkerhetsmässigt (inget glas att krossa för inbrott) och ekonomiskt (ingen bricka, inget karmvirke). I simhallar och industrianläggningar gav de ljusa arbetsytor utan risk för skadegörelse. På skolor och sjukhus användes glasblocksväggar i ordinationsrum, omklädningsrum och duschutrymmen.
1970–80-tal: en tid i bakvatten
Under 1970- och 1980-talen kom glasblocken i vanrykte. De förknippades med den tidigare epokens institutionsestetik – en estetik som den nya, mer vardagsrumslika bostadsarkitekturen medvetet ville ta avstånd ifrån. Energikrisen 1973 gjorde dessutom att fokuset i nybyggnationen flyttades från dagsljus till värmeisolering, och glasblockens relativt höga U-värde passade illa in i de nya normerna. Försäljningen höll sig uppe genom kompletteringsprojekt och renoveringar, men nyanvändningen i spetsprojekt hade falnat.
1990-tal: renässansen
Omkring 1990 vände det. Inredningstrenderna blev återigen öppna för industriella och modernistiska material, och badrummet – som under decennier byggts som en avskild kabin – började få mer uppmärksamhet som ett rum i lägenheten. Duschvägg av glasblock mellan badrum och sovalkov blev en återkommande lösning i arkitektritade ombyggnader av äldre lägenheter. Parallellt utvecklades tillverkningssidan: SEVES-koncernen konsoliderade marknaden i Europa, och Glasfabrik Lamberts gick 1990-talet över till syrgaseldad smältugn – den mest ekologiskt hållbara produktionsmetoden för arkitekturglas.
2000-talet: LINIT och den stora skalan
Sedan 2001 erbjuder Lamberts LINIT U-profilglas som standard i längder upp till 7 meter, som härdat säkerhetsglas. Det är en produktutveckling som återförde glasblocksfamiljen till fasadsammanhanget – inte längre som enskilda 20-centimetersblock utan som storskaliga vertikala ljusband. Samtida svensk arkitektur – industrilokaler, kontorshus, kulturbyggnader – har återkommande använt Linit-partier just för kombinationen av dagsljusgenomsläpplighet, tvättbarhet och hög akustisk dämpning.
I bostadssammanhang har glasblocken kvar sin plats framför allt i badrummet. Den värmeisolerade varianten har också bredvid sin dekorativa roll fått en mer byggtekniskt motiverad plats i källargluggar och fönsterersättningar där ett regelrätt fönster inte passar.
Varför överlever materialet?
Det är en intressant fråga varför glasblocken, trots alla mode-svängningar, ändå har en obruten linje tillbaka till 1930-talet i svensk arkitektur. Svaret är förmodligen att kombinationen egenskaper är svår att efterlikna med något annat material: dagsljus men inte insyn, tvättbar yta, skadlig-sparksresistent, hög brandklass (E30 till EI60 beroende på modell och infästning), god ljuddämpning, och en visuell optik som svensk arkitekturpublik känner igen som just glasblock – inte som något annat.
De här egenskaperna gör att materialet överlever inte bara i bostäder och offentliga miljöer, utan också i mer specialiserade sammanhang som bastuväggar, inredningar i kommersiella lokaler och dagsljussystem i lagerhallar. På grund av den långa produktlivslängden finns dessutom fortfarande en omfattande begagnad- och renoveringsmarknad där befintliga glasblocksväggar från 1950- och 1960-talen underhålls, kompletteras eller byggs om.
Arkivet som bransch- och kulturarv
När Aktiebolaget Glasbetong avslutade sin verksamhet 2024 var det efter 84 år av oavbruten import, montering och teknisk rådgivning kring glasblock. En så lång närvaro i en specialiserad bransch innebär också att företagets samlade dokumentation – produktdatablad, monteringsanvisningar, tekniska PM och historiska broschyrer – utgör en faktisk del av den svenska byggtekniska historien.
Den här webbplatsen bevarar den dokumentationen som ett öppet branschhistoriskt arkiv, med tanken att arkitektstudenter, renoveringskonsulter och privatpersoner som återupptäcker äldre glasblocksväggar fortsatt ska ha tillgång till bakgrundsinformationen. Arkivet förvaltas och underhålls idag av Rankwise, en svensk digitalbyrå med sätet i Stockholm, som svarar för den tekniska driften och det fortsatta bevarandet av innehållet.
För den som vill gå vidare in i produktdetaljerna finns den tekniska specifikationen av glasblocksprogrammet under Glasblock, beskrivningen av U-profilglaset under Linit & Lamberts, och historiken för AB Glasbetong som företag under Historik 1940–2024. Bakgrund kring branschen finns också hos Glasbranschföreningen.